Jag kan inte kommunicera med det motsatta könet. Om dom är bögar går det bra. I alla andra fall känner jag mig bara obekväm. Jag har alltid varit populär hos pojkar, och jag vet att jag har en utstråling som många kan falla för om jag bara kopplar på charmen.

Men nej, jag har aldrig haft ett vettigt förhållande till någon kille, varken som partner eller vän. Freud skulle säkert säga att detta har något med min egna frånvarande pappa att göra, och det är säket sant. Men vad gör man då åt saken?! Kanske tacka och ta emot, och acceptera, att det är min lott  livet. Det kan inte vara omöjligt att leva ett rikt liv utan män..

Jag kan skaffa barn med en bög, umgås med mina vänner och ha sex med en dildo, och sedan skaffa en hund när jag behöver ovillkorlig kärlek. Alternativt och udda kan tyckas, men jag är ju trots allt bara en produkt av min omgivning.


Peace out! /Puffi